27.02.2010

Efter ytterligare en natt med otroligt dålig sömn inledde vi dagen med att leta nytt boende. Den dåliga sömnen berodde på gapig receptionist på Friendship Motel där vi bott tills nu. Trots tjocka silikonöronproppar gick det inte att ignorera det högljudda diskuterandet.

Vi tog en liten väska och gick till 75 Travellers Lodge istället, ett ställe vi hade kollat in igår och då inte kunnat boka något. Det verkar tydligen inte gå att boka något i förväg utan man får kolla om det finns ledigt den aktuella dagen. Men det verkar inte som man behöver ange hur länge man vill stanna heller, du checkar helt enkelt ut den dagen du är less och då vet stället om de har ytterligare ett rum att erbjuda kommande gäster. Igår när vi var där sade ”management” att det skulle finnas rum med luftkonditionering men såklart fanns det inget sådant när vi kom dit. Det fanns ett dubbelrum med fläkt men det kostade bara 22 ringgit, dvs ca 50 kr så vi tog det. Det finns ett bord, en pall, en dubbelsäng (utan filtar eller täcke) och ett handfat på rummet.

Tyvärr verkar det som öns trådlösa internet blockas bort eller nåt här och det gratis internet som utlovas på stället funkar inte alls. Vi har ju som vant oss med att ha internet på vår lilla bärbara, det är ju så behändigt att kunna kolla upp saker och bara slösurfa. Men förhoppningsvis får vi i alla fall sova inatt och då kanske man kan offra internetuppkopplingen några dagar.

Efter att ha checkat ut och checkat in åkte vi gratisbuss till det köpcentrum som vi snurrade i igår. Där tog vi en lokalbuss till Penangs största köpcentrum, Queensbay Mall. Målet var att hitta en billig och bra kamera. Det lägsta budet vi fick igår var 299 RM (ca 660 kr), men då var det ett okänt märke och jätteklumpig kamera.

Det första stället vi gick in på, Harvey Norman, hade en Samsung för 299 RM och efter vårt letande igår insåg vi att det skulle bli svårt att få ett bättre pris. Så numera äger vi en kamera igen, en svart liten Samsung ES60. Är det någon som vill köpa en kamera billigt i april så säg till! Jag har en bra kamera hemma och köpte den vattentäta kameran enbart för att kunna fota under vattnet på resan och den ska jag ha lagad eller ersatt när jag kommer hem. Känns lite onödigt att ha tre kameror…

Vi gick runt i köpcentrat i några timmar, men var ganska spaka efter två nätters dålig sömn. Vi insåg ganska snart att vi kommer att shoppa en hel del i Kuala Lumpur med tanke på hur bra priserna är. Planen från början var att vara i Bangkok några dagar innan avfärd för att shoppa, men priserna är betydligt bättre i Malaysia så förmodligen skippar vi Bangkok. Såg t.ex. att ett par snygga Crocs kostar ca 300 kr, dvs hälften av det svenska priset. Riktiga Crocs i Thailand kostade förra året samma som i Sverige…

Tog bussen tillbaka till det första köpcentrat och gick på bio. Vi såg ”the Wolfman”, absolut sevärd för ca 20 kr per person. Sedan gick vi tillbaka till vandrarhemmet och försökte få igång internet utan framgång som jag tidigare nämnde. Vi insåg även att det inte fanns något eluttag på rummet så vi får snällt sitta i receptionen om vi ska ladda datorn eller nåt annat.

Det blev en dyr kycklingburgartallrik var till middag, ca 27 kr var. På vägen hem hamnade vi mitt i firandet av det kinesiska nyåret. Det kinesiska nyåret var 14:e februari, men tydligen firas det ända till 15 dagar efter. Malaysia är fullt av kineser eller kinesiska ättlingar och tar ledigt/semester för att fira nyåret. Det verkar som vi ändå har haft tur med vårt boende för ikväll har vi sett massor med backpackers som fått ett nej i dörren, det är fullt överallt. Får se om det lugnar ner sig efter helgen.

/Linda

26.02.2010

Efter en natt med otroligt dålig sömn på grund av skrikande tyskar och allmänt oljud från receptionen (som ligger ca 4 meter från vårt rum) kom vi iväg rätt tidigt. Vi tog gratisbussen som går runt stadskärnan och åkte till ett stort köpcenter. Det verkade dock öppna kl. 10, så vi fick strosa lite extra innan vi kunde äntra byggnaden. Sen visade det sig att de första butikerna slog upp runt kl. 10 men det dröjde nog till 12-12.30 innan alla försäljare hade kommit igång. Det blev en hel del fönstershoppande. Det fanns allt mellan himmel och jord och rätt mycket var riktigt billigt. Jag (Jonas) köpte ett par nya "Ray Ban"-solglasögon för ca 33 kr och vi åt även lunch där. Vi kollade in bio-komplexet innan vi gick tillbaka till "hotellet". På vägen kollade vi priset på ett annat hostel eftersom det är sjukligt livat där vi bor nu.

Efter en dusch och lite vila åkte vi tillbaka mot köpcentret. Där åt vi middag på McDonalds (en big mac-meny kostade ca 20 kr) och tog ännu en rundtur bland affärerna för att hitta en billig kamera. Men vi åker nog dit imorgon igen.

Tillbaka på rummet så försöker vi nu ignorera de ytterst genomträngande bastonerna från nånstans antingen utanför eller inom vandrarhemmets väggar. Får väl se om vi får sova nåt inatt...

/Jonas

25.02.2010

Tyvärr inga bilder att bjuda på idag heller och vet inte riktigt när vi kan erbjuda sådana igen.

Laddade inför resan med en müslitallrik och beställde även med oss en varsin stor ostmacka för att äta under resan. Vi packade ihop det sista och checkade ut och tog en longtailbåt ut till en sk plattform en bit utanför stranden. Det finns ingen pir på Koh Lipe så alla större båtar måste lägga till vid plattformen. Vissa speedbåtar åker dock hela vägen till stranden, men tydligen inte den vi skulle åka med. Kl 10 åkte vi iväg och efter ett stopp på Koh Bulon Le var vi framme i Pak Barra efter ca två timmars båtfärd.

Vi trivdes faktiskt rätt bra den korta tid vi hann vara i hamnstaden Pak Barra. Vi ångrade lite att vi hade köpt med oss mackor från dyra Lipe för här var prisnivån en helt annat, mer än hälften billigare. Men mumsade i oss de goda mackorna och hittade även ett snabbt och billigt internet. Hann se att Finland vunnit kvartsfinalen och det räckte för mig, Linda. Fick senare rapporter om hur det gick för Sverige.

Kl 13 åkte vi iväg i en fullproppad minivan. Reseförsäljaren ville dock gärna ha in ännu en person och pekade på tre säten och sa att det var till för fyra personer. Det var dock ingen som var villig att hålla med.

2,5 timmar senare var vi i den thailändska staden Hat Yai. Släppte av de flesta människorna på flygplatsen och senare blev även vi avsläppta utanför ännu ett resekontor. Hann i princip bara gå på toaletten och sen in i nästa minivan. Där var vi alldeles ensamma, men tyvärr klev det ganska snart på tre väldigt högljudda vietnamesiskor.

Vi fick även uppleva vårt första regn i Thailand på vägen till Hat Yai!

Efter en inte alltför lång resa kom vi fram till immigrations. Det tog ett tag innan vi fattade att det bara gällde att lämna Thailand och inte samtidigt komma in i Malaysia. Dit åkte vi några minuter senare. Fick ta med oss vårt bagage och skicka det genom en röntgen. Vi verkade tydligen inte suspekta utan fick komma in i landet utan problem.

Efter gränsen klev det på några fler asiater och den längsta etappen på resan tog sin början. Först vid 21.30 var vi framme vid vårt "motell". Ett ställe som vi hade haft mailkontakt med och hoppades att de skulle ha rum. De hade de tack och lov för vi var rätt trötta och hungriga vid det laget. Som vanligt var det dessutom väldigt svårt att få minivanchauffören att förstå vart vi skulle. Vi upprepade "Friendship Motel" hur många gånger som helst och sa även adressen, t.o.m gatunumret på thailändska. Det var först när han ringde till nån och frågade som det gick upp ett ljus för honom: Aha, Motel Friendship! Ja, det måste vara väldigt svårt att kunna tänka ett steg vidare från Friendship Motel till det...

Slängde i princip bara in väskorna i vårt lilla rum och gick sedan för att äta något. Det blev en ostburgare i ett matstånd på hostelgatan Lebuh Chulia. Sen hem och försöka sova. Hann dock med att slå igång datorn och insåg till vår stora glädje att det fanns gratis, trådlöst, snabbt internet över hela ön!

/Linda

24.02.2010

Likadan müslitallrik som igår till frukost, varför bryta ett vinnande koncept. Hade fått lite indikationer att det nog skulle gå att få billigt boende i Georgetown så vi bokade resa dit för morgondagen. 1000 baht, ca 230 kr för en hel dags resande.

Tog det mest ganska lugnt som den mesta andra tiden den senaste veckan. Åt lite lunch på stället med favoritbananshakesen.

Eftersom det var så bra snorkling igår hyrde vi cyklop och snorkel även idag och gav oss ut utanför Pattaya beach. Lika häftigt idag med allt detta havsliv! Dock fortfarande utan kamera...

Åt middag med Linda och Kristian och tog det mest bara lugnt denna sista kväll på paradisön Koh Lipe. Till efterrätt blev det thaipannkaka. Jag tog en med banan, choklad och glass och Jonas vräkte på med jordnötssmör, nutella, banan och glass. Lagom matkoma efter det.

Vi hämtade tidigare inlämnad tvätt och köpte på oss lite proviant inför den långa resan. Efter en promenad längs Pattaya beach där Linda och Kristian letade nytt boende var det bara packa och tutta som gällde.

/Linda

23.02.2010

Eftersom lunchen igår var så god på cafe Lipe åt vi frukost där. En stor portion müsli med massor med färsk frukt och yoghurt. Jättegott och framför allt mättande. Det skadar inte med lite fibrer i magen heller.

Lyckades få in en svag signal av Linda och Kristians resorts internet så låg i hängmattan i bungalowen största delen av förmiddagen. Försökte hitta boende i Georgetown i Malaysia, vilket är nästa anhalt. Vi har ingen aning om det kinesiska nyåret fortfarande firas och om de flesta boenden därmed är fullbokade.

Till lunch blev det bara en bananshake från vårt favoritshakeställe och sen en chokladcrossaint respektive vaniljmunk. Måste ju ha lite i magen eftersom vi tillsammans med Linda och Kristian hyrde kajaker och paddlade iväg runt ön.

Vi stannade och snorklade och stannade sedan även på Mountain resort och åt en overprized lunch.

Vy från restaurangen.

Eftersom det inte var alltför långt kvar till solnedgången var vi tvungna att raska på lite i paddlandet för att hinna runt. Kajakuthyraren sa att det skulle ta ungefär två timmar att paddla runt ön och för en gångs skull hade en thailändare rätt angående tidsuppskattning.

Efter att ha lämnat tillbaka kajakerna snorklade jag och Jonas lite grann ca 20-30 meter utanför Pattaya beach och såg hur mycket marinliv som helst. Sjöhästar, koraller, clownfiskar och annat kul. Tyvärr dog min vattentäta kamera som jag hade med mig så det blev inga bilder.

Tyvärr visade det sig att kameran gått sönder nån gång under turen för när batteriet var nyladdat gick det inte att få igång kameran igen. Eftersom det syns att det är vatten i linshuset känns det rätt kört att få igång den igen. Något att lämna in på garanti när vi kommer hem, dock väldigt surt just nu att vara utan kamera.

Efter den hårda kajakturen tyckte vi att det var dags att unna oss en varsin oljemassage. För första gången dessutom i luftkonditionering, bra avslutning på dagen.

/Linda

22.02.2010

Åt frukost på ett gatukök längs gågatan. Sedan gick vi vidare till Sunset Beach. Vi gick en bit efter stranden och lade oss ner för att pressa i solen. Det var vi och några andra familjer på stranden. Alla talade svenska.

För andra gången i våra ack så korta liv såg vi fenomenet med en regnbåge runt solen.

Förra gången det hände, i Rainbow Beach i Australien, förutspådde vår surfinstruktör ett ordentligt åskoväder på grund av detta fenomen. Denna gång skulle det visa sig att detta sätt att spå väder bara fungerar varannan gång eftersom regnet lyste som solen med sin frånvaro.

Efter att vi var nöjda med sol gick vi vidare på outforskad mark för att försöka hitta en genväg tillbaka till "vår" strand. Efter en rätt lång promenad och lite teckenspråk med en sjözigenare hittade vi till slut hem. På vägen såg vi att Linda och Kristian satt i receptionen till deras resort. När vi kom lite närmare såg vi att dom satt och tittade på Sverige - Finland. Vi köpte en cola och slog oss ner för att se matchen.

Efter Sverigeviktorian gick vi till Café Lipe och åt lunch. Riktigt god mat speciellt om man jämför med utbudet på resten av ön. Sen lade vi oss på rummet och gjorde mest ingenting ett bra tag.

På kvällen åt vi grillad fisk till middag. Sen gick vi en sväng på gågatan och köpte lite thaigodis.

Nån sorts maräng med lite strössel på. Sen såg vi en film på datorn innan vi gjorde oss klara för natten.

/Jonas

21.02.2010

Fastnade i lite serier på datorn när jag skulle sova så somnade inte förrän runt 2.30. Vaknade till lite kort när Jonas sa att han skulle ut och gå en sväng på morgonkvisten. Blev sedan väckt igen med frågan om jag ville ha frukosten på altanen eller på sängen. På sängen svarade jag, hade dock inte förväntat mig en faktisk frukost. Jonas hade varit och handlat världens godaste bananshakes, chokladcroissanter och syltmunkar. Ingen dålig början på dagen.

Igår fick vi tag på en karta över ön så passade på att utforska lite. Gick i princip rakt över ön, till ena änden av Sunrise Beach. Stranden vi bor på heter Pattaya Beach och har för övrigt inget gemensamt med orten med samma namn. Vi gick igenom en stor och fin resort, Mountain Resort. Enligt uppgifter skulle det finnas ålänningar nånstans på Koh Lipe samtidigt som oss och vi såg dem på håll på stranden. De verkade dock vara uppe i en liten dispyt eller liknande så vi valde att inte gå fram och hälsa. J

Vi hade med oss våra otroligt dåliga simglasögon som vi köpte på Koh Lanta och försökte snorkla lite. Det blåste tyvärr rätt mycket så man såg mest bara vit sand och nån enstaka liten fisk. Pga blåsten var det heller inte speciellt behagligt att ligga på stranden så vi gick tillbaka längs stranden. Det blir väldigt mycket promenerande trots att ön inte är speciellt stor, tempot är dock inte vad man är van med. Vi blir fort rätt utmattade trots att vi dricker vatten hela tiden. Här på ön finns heller inga bilar, men ett stort antal moppar. Vi läste nånstans att de inte fick köra efter kl 18, men den regeln verkar vara förlegad redan för det kör moppar rakt utanför bungalowen sent på kvällarna. Och det finns i princip en väg här, som är cementerad i någon form, som heter Walking street. Det verkar inte betyda ”gågata” eftersom både moppar och cyklar framförs där.

Visa av erfarenheten från igår, att det blir otroligt varmt på rummet, lade vi oss i skuggan i sanden istället. Båda somnade en liten stund så avslappningen var det inget fel på. Efter ett tag letade vi upp en lunchrestaurang och passade på att sitta extra länge i skugga och med fläkt. Powernapen på stranden verkade inte räcka för väl tillbaka på rummet somnade vi ganska snabbt igen och sov i ca 1,5 timme. Vi upptäckte dessutom att det fanns en extra växel på vår fläkt så med den på fullt och dörren öppen var det nästan behagligt.

Middagen inmundigades på en restaurang som visade fotboll på tv:n, dock bara Blackburn-Bolton. Ingen verkade villig att visa Aston Villa. Tur då att Jonas har en snäll svärfar som skickade matchuppdateringar resten av kvällen.

En nackdel med Koh Lipe (förutom de höga priserna på det mesta) är kvaliteten och smaken på maten. Thaimaten är den som smakar värst, eller minst kanske man ska säga. Vilket är lite konstigt. Vi hoppas inte att det är malaysiska influenser och smaksättningar för då kan det bli jobbigt i Malaysia.

Efter en kvällspromenad på Pattaya beach blev det film i sängen. Tack och lov blir det såpass svalt på nätterna att man till och med behöver ett tunnare täcke.

/Linda

20.02.2010

Åt en stadig frukost på en restaurang efter gågatan. Billigt och hyfsat gott. Efter det lade vi oss på stranden och badade lite. Vi träffade Kristian som snabbast innan vi gick tillbaka till rummet. Inte så lätt att bara slappa på rummet eftersom vi saknar AC. Men jag vilade i alla fall ögonen ett tag, värmen till trots.

På eftermiddagen gick vi till andra sidan av ön, närmare bestämt till Sunrise Beach. En lite större strand men inte lika fin som där vi bor. Vi gick en vända på stranden och gick sen tillbaka för att äta en sen lunch. Det blev springrolls och en bananshake hos ”the pancake lady”.

Vid middagstid mötte vi upp med Linda och Kristian. Vi åt pizza på en restaurang som visade film samtidigt som man åt. Maten var väl sisådär tyckte vi och Kristian kände ganska omgående att allt inte stod rätt till varpå han gick tillbaka till bungalowen. Vi andra klarade oss tack och lov från matförgiftning och gick en vända innan även vi vände åter för kvällen. Vi passade också på att ta en timmes internet. Tyvärr fungerade det lite halvdåligt så det var inte direkt prisvärt. Efter det var det dags för sängen.

/Jonas

19.02.2010

Dagen kunde ha börjat bättre. Vi vaknade i tid och tog vår packning och puttrade iväg till Lanta Garden Home (med två stora ryggsäckar och en liten) för att lämna moppen och nyckeln och få tillbaka mitt körkort som de haft som ”pant” för moppen. Hon som vi har haft kontakt med angående uthyrningen var inte där, men hennes syster skulle fixa det. Problemet var bara att de inte kunde hitta mitt körkort. De letade lite förstrött och visade upp tre olika körkort och frågade om nåt var mitt. Två av dem var män och den tredje en betydligt äldre blond kvinna. De ringde till vår ”kontakt” och hon var tydligen på andra sidan ön. Till saken hör att vi hade sagt till henne dagen innan vilken tid vi skulle åka. Vi försökte förklara att det var lite bråttom eftersom vi skulle bli upphämtade till båten kl 9, klockan var då 8.40. Inga problem, hann de inte så skulle de själva skjutsa oss. Det skulle dock ha känts lite bättre om de i alla fall försökte leta lite mer, men de satt lugnt och åt frukost och skrattade mest som thailändare gör. Jag fick prata med vår hyresvärd och hon påpekade även att vi var tvungna att betala för el och vatten. Då blev jag riktigt irriterad eftersom hon sa när vi flyttade in att vi bara skulle betala för el, inget annat. Och det där med elen var dessutom nåt hon slängde ur sig i sista minuten, efter att vi hade skrivit under hyresavtalet (som för övrigt var på thailändska). Det krävdes dock inte mycket för att hon skulle ge sig angående vattnet, men det är faktumet att de försökte blåsa oss som irriterar. Till slut visade det sig att vår hyresvärd hade med sig mitt körkort i sin väska i bilen och fick komma med det till oss. Exakt samtidigt kom vår skjuts så det ordnade ju sig som vanligt. Men vi var ganska less utan frukost i magen och lämnade Koh Lanta med lite bitterhet.

Resten av dagen spenderades på en båt, en varm och klibbig sådan. Det gick att sitta ute på däck också, men det fylldes snabbt och skuggplatserna blev snabbast upptagna. Det var lite mänskligare att sitta där nere när en lucka upp till däck var öppen, men den envisades thailändarna att stänga hela tiden. Den var dessutom blytung och i alla fall jag behövde ha hjälp med att ta mig ut. En svensk man fick den i huvudet och det var ett under att inte hela huvudet sprack med tanke på hur det lät. Vad vi kunde se blödde han lite, men det verkade inte vara någon större fara. 

Enligt tidtabell skulle resan ta fem timmar, men tack och lov har vi lärt oss och räknade kallt med minst sju. Och mycket riktigt, vi var inte framme förrän efter 6,5 timme. Då kändes det rätt skönt att vi hade bokat en natts boende. En liten hydda en bit från stranden. Helt ok, tyvärr luktar det obehagligt mycket avlopp emellanåt och någon ljudisolering är det inte att tala om.  Men det är rätt mysigt så vi bokade ytterligare fyra nätter där.

Ganska direkt efter att vi anlänt träffade vi på Linda och Kristian och tog ett svalkande dopp med dem. Senare gick vi och åt middag. Tack och lov är matpriserna som vi är vana med för allt annat (förutom boende) är det dubbla priser på mot vad vi är van med. Tyvärr var det ingen god mat, faktiskt det sämsta vi har smakat på hittills. Vi tog däremot en efterrätt lite senare som uppvägde det hela. En choklad-bananpannkaka och en vanilj-bananpannkaka hos ”the pancace lady” som tydligen förknippas starkt med Koh Lipe.

Den långa resan och bristen på mat så länge satte dock igång en migränattack hos mig så det var bara att ta ett piller och försöka sova. Inte det lättaste med en bar med dunka-dunkamusik en bit ifrån…

De första intrycken av Koh Lipe var att det var otroligt vackert, potatismjölssand och klarturkost vatten. 

Tyvärr får ni inga bilder i dagsläget för internet är fruktansvärt långsamt. 

/Linda

18.02.2010

Idag ägnades mest åt administrativa saker och packning inför resan imorgon. Vi åkte in till Saladan och postade hem lite smågrejer. Det gör vi dock inte om, för det var orimligt dyrt. Sedan försökte vi även växla till oss malaysiska pengar inför fortsättningen på resan, men det var omöjligt. De kunde köpa malaysisk valuta, men inte sälja den. Så vi får vänta till Koh Lipe och kolla om det finns där. Vi passade även på att ta ut mera thailändska pengar eftersom det inte finns någon uttagsautomat på Koh Lipe. Svårt att beräkna hur mycket som behövs när man inte vet hur länge man ska bli…

På vägen hem stannade vi till på en liten restaurang och åt både billig och god lunch. Resten av dagen och kvällen gick åt till packning och självklart ett besök hos vår favoritrestaurang för en sista pad thai och bananpannkaka. Hon hoppades få se oss igen nästa år och vem vet, vi hade ju inte direkt räknat med att vara tillbaka efter mindre än ett år sist heller.

/Linda

17.02.2010

Dagen började med att jag ganska tidigt fick jaga ut en spindel ur rummet. Den var riktigt snabb men till slut fick jag med hjälp av en kvast ut den genom fönstret.

Efter det åt vi frukost och gick iväg till Klong Nin. Vi solade och badade ett tag, men då det blåste så sanden yrde gick vi tillbaka till rummet redan efter nån timme. Vi bokade även resa och boende på Koh Lipe. En natt till att börja med, sen får vi leta upp något billigare på plats.

Sen lämnade vi in tvätt och åt middag på restaurangen 36. Jag åt en god pastarätt medan Linda åt en hamburgertallrik. Sjukt nog kände dom igen oss både på resebyrån och restaurangen från förra året. Eller så ser alla faranger likadana ut i deras ögon.

Nu blir det filmkväll (Wallander: Läckan) och sen sova.

/Jonas

16.02.2010

Har inte gjort så väldans mycket idag heller. Det känns mest som att vi väntar på att "få" åka vidare nu. Men eftersom vi har betalat boende till fredag så känns det onödigt att inte bo här alla dagar och betala för boende nån annanstans samtidigt. 

Vi har i några dagar funderat på att åka till den andra Koh Lanta ön, den där de flesta Koh Lantaborna bor och där det inte finns några turistanläggningar och dylikt. Idag kom vi iväg. Moppade till färjeläget och var inte helt säker på hur mycket det kostade att ta sig över med moppen. 11 baht visade det sig, dvs ca 3 kr. En resa på ca 7 minuter

Hade en väldigt basic karta med oss, men körde mest runt på känsla. Kom rätt snart fram till en fin strand som visade sig ligga rakt mittemot Saladan.

Det var verkligen inte mycket trafik och väldigt skönt att köra runt. Vi körde igenom några samhällen, men bensinmätaren hindrade oss från att ta oss hela vägen till slutet på ön. Det var dock kul att se hur thailändarna verkligen lever, utan turister i varje gathörn. Nu var det ju bara några muppar på moppe som susade förbi.

De två nedanstående bilderna visar hus mittemot varandra, bara vägen emellan. Inga gräddhyllsområden här inte. Har man råd bygger man ett lite finare hus, annars inte.

Väl tillbaka på turistön åkte vi in till Saladan och köpte med oss 10 bahts kyckling och stickyrice som vi tryckte i oss när vi kommit tillbaka till rummet.

Vi hann även besöka ett 7eleven och köpa lite eftermiddagsfika. En banankaka och nån form av kaka som kändes och smakade som två amerikanska pannkakor ihopsatta med lite choklad i mitten. Jag mådde illa resten av dagen efter den sockerchocken...

Ikväll åt vi på en lite finare restaurang och gick sedan och frågade kring resa till och boende på Koh Lipe. Har dock inte bokat något än. Velar lite om vi ska chansa på att det finns något när vi kommer fram eller om vi ska boka redan här. Enligt resebyrån var det ju såklart fullt och vi måste absolut boka, men vi har ju lärt oss att ta det mesta med en nypa salt. Vi måste fortsätta fundera på det.

/Linda

15.02.2010

Gick iväg för att äta en lite stadigare frukost imorse. Efter lite ägg, bacon, skinka, frukt, toast och kaffe åkte vi iväg till Long Beach.

Vi gick hela stranden fram och tillbaka och sen badade Linda en sväng innan vi åkte därifrån. Vi handlade lite på ett 7eleven och åkte sen hem till rummet.

Efter en hel dels slappande var det dags att äta middag. Det vanliga stället och den vanliga maten. Två riktigt goda Pad Thai. Sen köpte vi frukt och promenerade lite i mörkret.

Här är lite bilder på hur vårt boende ser ut från utsidan sett om nu nån skulle vara intresserad.

/Jonas

14.02.2010

Hjärtedagen inleddes med frukost på balkongen. Min käre make hade köpt chokladkyssar åt mig i en hjärtformad burk, vad mer kan man begära?!

Var inte speciellt aktiva idag heller och det tog ett tag men till slut kom vi iväg till stranden. Blåste lite idag så gick faktiskt att ligga ett tag. Det svalkade även mer än vanligt i vattnet. Vet inte om det var den oväntade "svalkan" eller rastlöshet som fick mig att träna lite smått och köra lite yoga på stranden.

En promenad till slutet på Klong Nin beach och tillbaka till rummet innebär ca 75 minuters promenerande och mycket mer än så orkar man inte på en dag här. Den insatsen kräver oftast vila på rummet och intag av vätska. Rätt skön stund på dagen med lite surfande, tv-spel, filmtittande, virkande etc.

När solen gått ner gick vi iväg och åt lite middag och Jonas köpte sig ett par fisherman´s pants. Han verkar dock inte vara byggd för den sortens one-size byxor för han får dem inte att sitta som han vill. Kanske frun måste ta fram symaskinen när vi kommer hem.

Har spenderat största delen av kvällen med att leta boende på Koh Lipe som är vår nästa destination. Där kommer vi även att träffa kompisar, Linda och Kristian. Ska bli så kul!

/Linda

13.02.2010

Idag har vi gjort väldigt lite. Frukost på balkongen sen vilade vi på rummet ett tag. Vid lunchtid åkte vi in till Sala Dan och gick lite på marknaden där. Linda hittade en tröja för 59 baht (ca 19 kr) som hon köpte. Sen åt vi en billig lunch innan vi åkte "hem" igen. Vi stannade och handlade lite på 7eleven också. Sen lade vi oss på sängen och såg en film.

Middagen hämtade vi från vårt stamkök. Det blev varsin väldigt god Pad Thai som vi åt på rummet. Imorgon är det nog stranden som gäller. Får se vilken vi väljer...

/Jonas

12.02.2010

Är väldigt trött ikväll efter en intensiv dag för en gångs skull. Vi inledde den med att moppa till Saladan och köpa en båtbiljett till Koh Phi Phi. Klockan 8 gick båten och 1,5 timme senare var vi framme i ett kaotiskt Phi Phi. vi har inte varit där innan och blev faktiskt lite chockade över hur mycket saker och hur många människor som fick plats på en så liten yta.

Vi hade inte gjort några efterforskningar (eller förforskningar kanske i det här fallet) och hade således inget speciellt på agendan. Vi hittade en skylt med "viewpoint" på och följde den. Fick oss ett ordentligt träningspass upp i bergen, i betongtrappor. Utsikten var dock värd de darriga benen.

På vägen ner träffade vi dessutom på några nyfikna apor. Dock var inte heller de här så tjuvaktiga som man hört att typ alla apor i turist-Thailand ska vara.

Efter den lilla, men uttröttande, utflykten gick vi mest runt och strosade och tyckte faktiskt att det var lite mysigt med alla dessa gränder. Allt detta gapande om taxiboat to Maya beach kunde vi dock ha klarat oss utan. Vi gick en sväng på stranden och tyckte var relativt lugnt och en väldigt fin strand.

Efter ca två timmar på Phi Phi kände vi oss redo att åka hem, synd bara att det då var ca fem timmar kvar. Vi hade då ledsnat på alla gapande försäljare, på allt folk som förmodligen vaknat upp från sina krappulor och hittat till framför allt stranden, på de mycket högre priserna på det mesta. En sak som dock var billigare än på Koh Lanta var pizzor! Det var inte samma upplevelse som att äta pizza i Genève, men priset var inte heller detsamma.

Och det var väldigt välkommet att sitta i skuggan ett tag. Efter att ha dragit ut på den upplevelsen så länge det gick fortsatte vi vårt strosande runt bland alla små stånd och tog ett varv till ut i vattnet för lite svalka.

Kände mig äventyrlig och tänkte äntligen passa på att smaka på dessa kokosnötter som så många säger att är så otroligt goda. Jag låter bilden tala för sig själv:

När båten till slut åkte tillbaka till Koh Lanta 15.30 var vi väldigt nöjda. Låter kanske tråkiga och bekväma (och kanske framför allt gamla?!), men det var alldeles för mycket folk och därigenom rörigt och gapigt. Nu är det väl i och för sig ingen nyhet att vi gillar det tysta och lugna, men tycker det där var rätt extremt. Sedan skulle det säkert ha varit en annan sak om vi hade ett rum att gå till och vila lite som vi brukar göra. Och det kan ju finnas lugnare ställen på ön, där vi var var ju verkligen mitt i smeten. Vi är dock glada att vi har sett stället och det går ju inte att komma ifrån att det är vackert!

Efter en toast från 7eleven till middag har det mest blivit slappande på rummet ikväll. Undrar om man kan bli hög på passiv rökning? Då ligger vi i farozonen med tanke på hur det luktar från våra högljudda tyska grannar... :)

/Linda

11.02.2010

Imorse tänkte vi besöka Mai Kaew Cave. Vi åkte dit och skulle börja promenera då vi fick veta att det kostade 200 baht per person. Lite löjligt med tanke på att guiden skulle ha 50 baht. Man skulle alltså betala 150 baht var för att få gå till grottan. Grymt bra affärsidé. Nu är ju 400 inte så mycket kan man tycka, men efter gårdagens strömavbrott då det inte fanns en fungerande ATM på hela ön hade vi bara ca 300 bath på oss. Så vi fick snällt åka därifrån. Dåligt bemötande på plats gjorde att vi inte heller åkte tillbaka. Istället tog vi upp jakten på en fungerande bankomat. Hittade ett par fungerande men där det kostade att ta ut pengar. Så vi var inne i Sala Dan innan vi hittade ett ställe att ta ut pengar på. Då passade vi även på att tanka moppen. 80 baht (ca 19 kr) för en full tank. Sen åkte vi tillbaka till rummet.

Vid 12-tiden gick vi ner till Klong Nin Beach och solbadade lite. Innan dess hade vattnet tagit slut på rummet men vi avvaktade för att se om det bara var nåt tillfälligt. På vägen hem från stranden köpte vi två kycklingspett var som fick bli vår lunch. Vi handlade också frukt i form av vattenmelon som senare fick agera mellanmål.

Tillbaka på rummet hade vi fortfarande inget vatten. Linda ringde hyresvärden och förklarade läget. Hon skulle genast komma och hjälpa oss.

Efter en knapp timme var hon på plats och på sedvanligt Thai-vis så stod hon bredvid och tittade då jag vred på kranen. Hon konstaterade snabbt att vi nog hade talat sanning och inte bara var dumma i huvudet och inte förstod hur saker och ting fungerar. Hon försvann då och kom tillbaka en halvtimme senare följd av en pickup med en stor vattentank på flaket. Sen pumpade dom upp vattnet i vattentanken som står en våning upp. Det visade sig nämligen att grannarna närmast vägen hade lämnat kranen på då dom flyttade ut. Riktigt smart.

Nu åkte vi iväg till Lanta Old Town för typ fjärde gången. Och nu handlade vi faktiskt lite. En tröja till mig (Jonas) och en klänning till Linda.

Efter vår tripp till gamla stan gick vi ut och åt på en mindre restaurang här i Klong Nin. Nu slappar vi ikapp på rummet och ska nog försöka gå och lägga oss lite tidigare ikväll. Så vi orkar göra nåt imorgon också.

/Jonas