25.02.2010

Tyvärr inga bilder att bjuda på idag heller och vet inte riktigt när vi kan erbjuda sådana igen.

Laddade inför resan med en müslitallrik och beställde även med oss en varsin stor ostmacka för att äta under resan. Vi packade ihop det sista och checkade ut och tog en longtailbåt ut till en sk plattform en bit utanför stranden. Det finns ingen pir på Koh Lipe så alla större båtar måste lägga till vid plattformen. Vissa speedbåtar åker dock hela vägen till stranden, men tydligen inte den vi skulle åka med. Kl 10 åkte vi iväg och efter ett stopp på Koh Bulon Le var vi framme i Pak Barra efter ca två timmars båtfärd.

Vi trivdes faktiskt rätt bra den korta tid vi hann vara i hamnstaden Pak Barra. Vi ångrade lite att vi hade köpt med oss mackor från dyra Lipe för här var prisnivån en helt annat, mer än hälften billigare. Men mumsade i oss de goda mackorna och hittade även ett snabbt och billigt internet. Hann se att Finland vunnit kvartsfinalen och det räckte för mig, Linda. Fick senare rapporter om hur det gick för Sverige.

Kl 13 åkte vi iväg i en fullproppad minivan. Reseförsäljaren ville dock gärna ha in ännu en person och pekade på tre säten och sa att det var till för fyra personer. Det var dock ingen som var villig att hålla med.

2,5 timmar senare var vi i den thailändska staden Hat Yai. Släppte av de flesta människorna på flygplatsen och senare blev även vi avsläppta utanför ännu ett resekontor. Hann i princip bara gå på toaletten och sen in i nästa minivan. Där var vi alldeles ensamma, men tyvärr klev det ganska snart på tre väldigt högljudda vietnamesiskor.

Vi fick även uppleva vårt första regn i Thailand på vägen till Hat Yai!

Efter en inte alltför lång resa kom vi fram till immigrations. Det tog ett tag innan vi fattade att det bara gällde att lämna Thailand och inte samtidigt komma in i Malaysia. Dit åkte vi några minuter senare. Fick ta med oss vårt bagage och skicka det genom en röntgen. Vi verkade tydligen inte suspekta utan fick komma in i landet utan problem.

Efter gränsen klev det på några fler asiater och den längsta etappen på resan tog sin början. Först vid 21.30 var vi framme vid vårt "motell". Ett ställe som vi hade haft mailkontakt med och hoppades att de skulle ha rum. De hade de tack och lov för vi var rätt trötta och hungriga vid det laget. Som vanligt var det dessutom väldigt svårt att få minivanchauffören att förstå vart vi skulle. Vi upprepade "Friendship Motel" hur många gånger som helst och sa även adressen, t.o.m gatunumret på thailändska. Det var först när han ringde till nån och frågade som det gick upp ett ljus för honom: Aha, Motel Friendship! Ja, det måste vara väldigt svårt att kunna tänka ett steg vidare från Friendship Motel till det...

Slängde i princip bara in väskorna i vårt lilla rum och gick sedan för att äta något. Det blev en ostburgare i ett matstånd på hostelgatan Lebuh Chulia. Sen hem och försöka sova. Hann dock med att slå igång datorn och insåg till vår stora glädje att det fanns gratis, trådlöst, snabbt internet över hela ön!

/Linda