onsdag 10 februari 2010

10.02.2010

Jag, Linda, mådde inte helt hundra igår. Kändes som feber, tog en ibumetin och sen kändes det bättre. Frös dock otroligt mycket imorse, men det verkar som det berodde på luftkonditioneringen. Kanske det var någon släng av solfrossa eller nåt.

Imorse kom vi iväg rätt tidigt och moppade iväg till stranden närmast Saladan, Klong Dao. Det är där t.ex. svenska skolan ligger och förmodligen där det bor flest svenskar. Vi umgicks dock inte desto mer med dem utan tog endast en promenad på stranden. Också en strand som var över förväntan, väldigt bred och fin med inte så mycket folk.




En sån här härlig typ träffade vi på på stranden, död och uppspolad. Det är faktiskt den enda vi har sett så här långt. Däremot känner vi av små ettriga typer varje gång vi badar. Vi ser dom aldrig, men det sticker till ordentligt ibland. Dock aldrig såpass att det blir märken så vi fortsätter bada.

Gick upp från stranden på en väg som vi inte ens visste fanns, men det var kul att se nåt nytt. Smet in på ett litet "mart" (som alla små affärer där de säljer det mesta heter) och hittade garn! Väldigt skrikiga och roliga färger! För 26 baht nystanet (6 kr) var jag tvungen att köpa några.

I en annan affär längs vägen hittade vi en liten apotekshylla. Det krävs inte recept för många mediciner i det här landet och i den här affären kunde man köpa p-piller i storpack om man ville.


Imorse när vi åkte "hemifrån" slogs strömmen av och det är inget ovanligt. Händer i princip varje dag, men då brukar den slås på ganska direkt igen. Det var inte förrän vi gick förbi det svenska caféet i Klong Dao och läste "Stängt pga av elavbrott" som vi insåg att strömmen inte slagit på igen. Alla 7eleven var tvungna att stänga, annars märkte vi inte av det speciellt mycket. Innan vi kom tillbaka till rummet dvs. Ingen el innebär ingen lufkonditionering... Försökte få lite korsdrag vilket svalkade lite. Men insåg ganska snabbt att det är lätt värt de extra pengarna som luftkonditionering innebär mot bara fläkt som vi hade förra året.

Vi valde att åka lite moppe eftersom det i alla fall svalkade lite och när vi kom tillbaka till rummet hade tack och lov strömmen återvänt (efter ca sju timmars avbrott).

Efter lite nudlar och kycklingssoppa på rummet gick vi och lämnade tvätt och unnade oss en varsin oljemassage. Imorgon ska vi försöka ge oss ut på lite äventyr så även Sagulinskan blir nöjd med vad hon läser.

/Linda

1 kommentar:

  1. Ha,ha, Sagulinskan är nog ganska nöjd fast ni fick skäll:)
    Apoteken verkar vara super i de där länderna, de kan bota det mesta bara man med kroppsspråket kan få fram vad man har för fel. Man kan ju läsa lite vad medikamenterna innehåller också, så det inte blir helt fel:)

    Till och med i Spanien i somras fick jag nåt medel som gjorde så jag kände mig som en prins, det brukar jag inte göra på det man får hemma. I alla fall inte lika snabbt:) Kanske nåt man borde införa här med. Munsköljet jag skulle ha enligt tandläkaren var receptbelagt i Finland, men inte i Sverige, lite fånigt...

    Strålande sol här nu. Igår kväll var det minus 18 och knarr under skorna, men nu är det bara minus 8. Kanske tråkigt med de ständiga väderleksrapporterna ni får, men ni vill säkert veta, så ni kan tänka på hur varmt och skönt ni har det:)

    I Kambodja var det också blåsvarta maneter i vattnet. Man såg dem sällan, men jag tror de lämnar bränntrådar efter sig i vattnet. Det kliade mest i badkläderna, ej på huden, kanske de fastnade i tyget. Kanske det är för att de är livsfarliga som lokalbefolkningen badar med kläderna på. Eller så är de lite blygare än oss bara:)

    Maria

    SvaraRadera