02.03.2010

Efter en väldigt slö förmiddag åkte vi gratisbussen till den stora busstationen för att ta bussen till Tesco, ett stort supermarket typ ICA Maxi. Vi hade en lapp från vandrarhemmet med vilka bussnummer som gick till olika ställen men den buss som skulle gå till Tesco kom aldrig. Till slut frågade vi en barsk man som verkade jobba med att dirigera bussarna in i olika filer och han sa samma bussnummer som det stod på lappen. Han meddelade även att de kom med ca 45 minuters mellanrum, men när vi hade väntat i över en timme fick vi nog. Vi handlade istället lite småsaker på det mindre supermarket som fanns i närheten och tog sen gratisbussen hem igen.

Satte oss för att ladda datorn och surfa lite utanför receptionen. Den svenska mannen vi stiftade bekantskap med igår slog sig ner och vi pratade bort någon timme igen. Han har bott på vandrarhemmet många gånger och är lite bundis med personalen och har därför fått höra en hel del genom åren. Ägaren till stället är tydligen rätt rik. Han började sin karriär som lånehaj med ockerräntor och kunde sen köpa de tre vandrarhem som ligger i princip bredvid varandra. Det finns tydligen även en rätt lång lista på personer som inte är välkomna på vandrarhemmet flera gånger, många skumma typer. Bl.a. var det en 50-årig schweizisk man som sov i delad sovsal med en halvmeters nallebjörn. Nu var det en tysk man där som svensken inte kunde förstå att han inte var svartlistad. Vi tyckte också han var skum och fick lite obehagskänslor. Han gjorde inget speciellt, satt mest i receptionen hela dagarna, men hade nog inte riktigt alla hemma. Som svensken uttryckte det: "Jag tror inte att hemlanden till många personer anstränger sig så mycket för att få hem dem igen".

Senare på kvällen gick vi till "little India" för att leta upp en indisk restaurang. Det är verkligen ett högljutt folk och väldigt påträngande i många lägen, men god mat kan de laga. Vi åt naanbröd och tandoorikyckling med några starka röror, väldigt gott!

/Linda