27.03.2010

Idag kom även jag, Linda, upp ur sängen i någorlunda normal tid (dvs ca 10). Tanken var nämligen att äta frukost och sedan ta en taxi till "stan" Kuah och kolla in shoppingen. Vår kvinnliga vandrarhemsägare tyckte dock annorlunda. Hon menade att det var smartare att åka in till stan senare och gå i affärer för att sedan gå på nattmarknaden som fanns där ikväll. Hon är väldigt bestyrsam den damen, nästan så vissa andra ligger i lä, och har ett sätt att uttrycka sig som är svårt att beskriva. Engelska är inte hennes förstaspråk (hon är japanska) så det kanske är en av anledningarna. Vi tror nog att hon menar väl, men hon kan låta väldigt brysk och tycker vi ska göra som hon säger. Samtidigt som hon förklarar det hon tycker som till en 8-åring. Vi har dock börjat vänja oss vid henne och fick åka in till stan med henne för ett lite billigare pris.

Innan dess hann jag ligga en stund på stranden medan den andra hälften låg inne i luftkonditionering. Gjorde inte mig något, jag måste få lite mer soltimmar än pepparkakan.

Vi inledde stadsbesök med en måltid på McDonalds och sen lite strosande i det största köpcentrat på ön. Det var dock inte speciellt stort, tog inte länge att gå igenom sortimentet. Jag spenderade ett bra tag med att prova joggingskor. De kostade mellan 300-500 kr, hade hoppats på att hitta ett par. Men tyvärr fanns det inte speciellt många storlekar och inget par satt bra på mina långa och smala fötter (helt tvärtemot vad t.ex. thailändare och malayer har).

Så det blev inte speciellt mycket handlade, Jonas köpte ett munspel för ca 15 kr. Förmodligen ingen kvalitet, men förpackningen var bara den värd 15 kr tycker jag. När munspelet inte funkar längre kan jag ha mina virknålar eller nåt i den. :)

Vi besökte även hamnen där färjorna till och från ön går, där fanns "eagle square". Rätt fint och väldigt turistiskt. I vår guidebok kan man läsa:

" Turismen fick en skjuts 1986 när Langkawi blev en skattefri zon. Miljarder ringgit har därefter pumpats in för att utveckla ön, som har utmärkta vägar, gigantiska semesteranläggningar, shoppingcenter och en internationell flygplats. De flesta satsningarna har skett i huvudstaden Kuah och vid semesteranläggningarna runt kusten."

Man känner faktiskt att det har satsats pengar, men på något sätt känns det som felsatsningar. Det positiva är att det finns trottoarer! Men på något sätt känns det lite öde, de har satsat för stort och kan inte fylla ut satsningarna. Köpcentrumet t.ex. kändes rätt tomt och outnyttjat.

Efter det obligatoriska turistandet gick vi till centrum i Kuah och kikade i affärer. Sortimentet var dock rätt lika överallt, sprit och choklad. Förvisso väldigt billigt, men inget vi handlade. Vi väntade istället in nattmarknaden där vi köpte mat till middag och även till morgondagen.

Tog sen en taxi hem till vandrarhemmet. Uppmärksamma jag såg att det låg högar med handdukar, lakan och toapapper på ett bord utanför receptionen. Liknande sådana högar vi fick när vi checkade in, förutom lakanet.  Ett lakan som kan vara skönt att ha som täcke när det är lite kyligt av ac:n... Jonas gick och frågade och tanten frågade flera gånger om vi inte redan fått sådana. Efter lite kommunikation på bönders vis fick vi ett varsitt lakan. Kan bli en betydligt mer angenäm natt inatt!

Den medhavda maten avnjöts på verandan, nudlar i olika former för under 7 kr.

/Linda