03.03.2010

Hade ställt väckarklockan på 07.15. Men eftersom jag (Jonas) sov rätt dåligt på natten ignorerade vi helt enkelt reveljen. Kom väl upp vid 10-tiden och åt frukost på Western Oriental som vanligt. Sen tog vi det lugnt ett tag och passade på att boka en resa till Cameron Highlands som blir nästa anhalt på vår resa.

Vid lunchtid gick vi iväg till Komtar där vi åt, innan vi tog bussen ut till Botanical Garden. Mängder med intressanta träd och växter samt en hel del apor.

Vi hade dessutom hört att man kunde gå upp på Penang Hill (ca 821 ö.h.) Vi började leta efter vägen upp och råkade hitta en väl dold trappa som gick genom tät skog rakt uppför berget.

Den tog aldrig slut. Eller jo, det gjorde den men vi var ganska trötta och illa åtgångna då vi nått toppen av trappan.

Vi kom upp på en grusväg som senare ledde fram till en asfaltsväg som gick uppför berget. Där var vi beredda att ge upp och traska nedför. Men så kom en äldre asiatisk herre och tyckte att vi skulle gå upp. På bruten engelska förklarade han att det var ca 15 minuter till en rastplats och då skulle vi vara halvvägs uppe. Jaha, tänkte vi, och började gå uppför. Det var en bra bit till rastplatsen och vi var redan rätt sega i benen. Sen var vi lite osäkra på om han menade att det var halvvägs uppför berget eller från den plats vi mötte honom. Vi fortsatte uppåt och förstod rätt snabbt att vi hade ungefär halva berget kvar, men nu var det ju försent att vända om. Efter ca tre timmar från bergets fot nådde vi äntligen toppen. Inte alls så mycket att se där uppe och en hel del man inte ville se. Exempelvis spindlarna stora som thai-apelsiner hängande ovanför våra huvuden.

Tröttkörda efter vandringen köpte vi en stor flaska vatten och började gå mot bergbanan för att åka ner. Väl där såg det väldigt stängt och igenbommat ut, mest på grund av att det var stängt och igenbommat. En skylt meddelade oss att den var stäng för service. Information som skulle ha gjort viss nytta VID FOTEN AV BERGET!
Vi frågade en polisman som befann sig däruppe hur vi skulle ta oss ner nu när bergbanan inte var i bruk. "You walk", blev det korta och informativa svaret. Så vi gick. Lite lättare på vägen ner men ändå rätt drygt på vissa ställen på grund av lutningen. En timme och 20 minuter tog nedstigningen.

Svettiga och trötta åkte vi bussen tillbaka till vandrarhemmet. Sen blev det middag, dusch, packning och sömn.

/Jonas