12.03.2010

Ännu en slö morgon, mötte Linda och Kristian som var på väg från frukost när vi gick till densamma. Ca kl 11.00. Monsunvädret gjorde sig påmint ännu en dag och det har regnat till och från hela dagen, vilket faktiskt inte gör så mycket.

Vi gick över till Long Beach och frågade lite om dykning hos en dykfirma som vi fått rekommenderat. Tyvärr gör de inga dyk förrän kanske måndag, främst eftersom sikten är i princip noll efter sådana ovädersdagar som vi har haft nu. Vi kommer alltså inte att hinna dyka tillsammans med Linda och Kristian, men förhoppningsvis ska jag och Jonas hinna med ett vrakdyk innan vi åker härifrån på torsdag.

Tanken var att ligga och sola på Long Beach, men eftersom det spöregnade lämnade vi våra grejer i dykshopen och kämpade oss ut i de många och stora vågorna. Vi blev snabbt påminda om hur roligt det var i Australien i surfvågorna som fanns där. Det är dock en otrolig kraft i vågorna och det var starka strömmar. När vi kom upp på stranden igen såg vi en skylt som varnade för starka undervattensströmmar. Men man behövde ju bara se på havet för att inse att man inte ska ge sig ut om man inte anser sig vara en stark simmare.

Helt slutkörda och lite manglade av den stora vattenmassan gick vi tillbaka för att hämta Linda och Kristian så att de också skulle få leka i vågorna. På vägen till Long Beach igen mötte vi ett svenskt par som frågade om vi skulle bada där. Tydligen hade en asiat drunknat i vågorna under tiden vi var och hämtade Linda och Kristian. De verkade ganska chockade och det kändes rätt olustigt. När vi kom fram till stranden var det ingen människa i vattnet och vi satte oss för att äta lunch. Så sakteliga började dock folk söka sig tillbaka till havet och så även vi efter ett tag. Strömmarna var otroligt starka och respekt för havet ska man ha. Men med sunt förnuft klarar man sig rätt långt.

Åter igen helt slutkörda gick vi tillbaka till rummet och duschade och somnade ganska snart. Sov till 18.30 och masade sen oss iväg till receptionen för att surfa lite. Någon gång vid den tiden slog det mig att det var något speciellt med 12:e mars, men det tog ändå ett tag innan poletten föll ner. Vi förlovade ju oss för tre år sen! Det firades med en pizza respektive pasta Alfredo och en varsin bananshake. 

Pga den sena eftermiddagsluren dröjer det nog ett tag innan det är natti natti för vår del. Hur man nånsin ska klara av att ställa klockan och kliva upp varje vardagsmorgon är för oss en gåta.

/Linda